Ett steg för långt

SvD skriver : "Dödshjälp väcker debatt i Tyskland"

"För en vecka sedan fick 79-åriga tyskan Bettina Schardt hjälp att begå självmord. Hon var inte dödssjuk eller led av smärtor, utan ville inte hamna på ett ålderdomshem."

Dödshjälp eller inte är en mycket svår fråga. Jag tycker att det finns behov av dödshjälp. Problematiken är gränsdragningen, när är det OK ?
Dock är jag helt säker att "rädsla för att hamna på ålderdomshem" inte är tillräckligt krav. Även om jag anser att det inte är så muntert att hamna på ett ålderdomshem. Jag vet inte hur det är i Tyskland men u Sverige finns det både bra och dåliga "förvaringsplatser för äldre". Tyvärr är det ibland endast förvaring. Detta är givetvis inte acceptabelt. Vi borde ha råd att låta oss åldras i lugn och ro. Hemma eller på ett äldreboende.

Vi är alla olika så det borde finnas olika typer av "äldreboende". Ett flexibelt boende där man kan bo kvar även om man behöver mer stöd så länge som möjligt om man vill det.

Det viktigaste i detta sammanhanget är personlig kontakt och trygghet.

Det är hemsk att man är så rädd för att hamna ålderdomshem att man vill ta sitt liv.

I Sverige är passiv dödshjälp tillåten men inte aktiv dödshjälp eller assisterat självmord.

I Schweiz är aktiv dödshjälp tillåten. Kritik finns mot den schweiziska självmordsorganisationen Dignitas sedan man infört självmord med heliumpåse. Dessa så kallade ”exit bags”, där inandning av helium leder till syrebrist i hjärnan, kräver inga läkarintyg till skillnad från dödliga doser med sömnmedel som Dignitas hittills använt.

Visst finns det behov av dödshjälp men det måste skötas på ett etiskt sätt. Livet ska vara prioritet nummer ett men ibland så måste vi inse att döden är ett bättre alternativ. Frågan är inte lätt men den behöver lyftas fram inte begravas för att man tycker den är besvärlig.