Svar till Anonym skrivare ang "Stackars oss män"

Du skriver:
"Visst är det så att kvinnor tjänar mindre, men det är också fler pappor som är ute i arbetslivet och tjänar pengar innan skilsmässan. Hur låter detta tycker du?"

Jag vet inte riktigt vart du vill komma. Men OK. Om det är fler pappor som är ute i arbetslivet och tjänar pengar. Vad säger det om var mammorna är?
De flesta mammorna är också ute och tjänar pengar men tar ändå större delen av hemmaarbetet.

De föräldrar som är hemma med barnen har ju inte semester. Normalarbetstid ligger väl kring 40 timmar i veckan och en vecka består av 7*24=168 timmar. Du menar väl inte att den som är hemma ska jobba 16 timmar i hemmet och sedan ha 8 timmars jour. För små barn behöver inte bara "skötsel" 40 timmar i veckan.

Min poäng var inte döma någon. Jag ville bara konstatera att pappor, rent generellt, inte tar lika stor del av "barnarbetet" och att detta är ett problem.

Är vi överns om att det vore bra för både papporna, barnen och mammorna om även papporna var hemma med barnen?

Enligt SCB:s Statistisk årsbok 2007 så är förvärvsarbetandetalet i åldergruppen 20-44 år, 78 % för män och 73 % för kvinnor. Efter ett snabbt överslag så är det 0.35% av männen och 2.58% av kvinnorna som uppbär föräldrapenning i samma åldersgrupper.

Så visst är det fler män som är ute i arbetslivet och det är fler kvinnor som uppbär föräldrapenning.

Jag förnekar inte att det är problem med att kvinnor lättare får vårdnaden om barnen. Rent juridiskt ska förstahands alternativet vara delad vårdnad.
För att göra något åt detta problem måste fler pappor ta mer ansvar hemma. Fler mammor måste också släppa ifrån sig "barnskötandet" men då måste det vara en annan förälder som hon kan "släppa det" till.

Tyvärr är alla förlorare i vårdnadstvister speciellt barnen. Det gäller nog väldigt ofta även i en skilsmässa där man har delad vårdnad. En vecka hos pappa och en vecka hos mamma. Egentligen borde barnen bo kvar på samma ställe och mamma och pappa skulle flytta varje vecka.

Du skriver:
"Det dör många i Kenya nu, men inte är det p g a att den vite mannen dödar dem. Hur låter detta tycker du?"

Min poäng här var att det är ju knappast pga av "statlig feminism" som våldsbrotten drabbar män. Det är mer privat maskulism som står för detta våld. Givetvis det finns kvinnor som slår "sina män" och detta är givetvis ett problem. Våld löser sällan några problem men det skapar oftast en massa nya problem. Eftersom det är vi män som står för det mesta våldet i samhället är det också vi män som har det största ansvaret att göra något åt det.

Enligt SCB:s Statistiska årsbok 2007 så det i åldersgrupperna 16-24 och 25-34 15.8% resp 14% av männen utsatts för våld eller hot om våld och i samma åldersgrupper 10,7% resp 10,5% för kvinnor.
I åldersgrupperna 35-44, 45-54 så är siffrorna 6.9% resp 3.4% för män och 8.8% resp 8.3% för kvinnor. Här är det alltså flest kvinnor.
Till detta finns det nog ett och annat våldsinslag som inte kommit statistikernas kännedom.

För mig är det självklart att män och kvinnor ska behandlas lika. Det finns ingen naturlag som säger att män ska tjäna mer än kvinnor. Vi behövs båda två, ännu så länge, för att samhället ska leva vidare med nya generationer.